måndag 19 februari 2018

USA har inte längre militärt övertag över alliansen Ryssland-Kina


Nedan följer en artikel från Pål Steigans blogg. Jag har klätt den i svensk språkdräkt. Intressant nog hade jag en del av det här uppe på min egen blogg redan 2010, bland annat den kinesiska robotupprustningen. Kartan nedan visar den tänkta räckvidden för Kinas sjömålsrobot DF21 som Pål skriver om. Det är den röda linjen på kartan. Om DF 21 verkligen fungerar så här så blir det farligt för USA att ha sina hangarfartyg väster om Filippinerna om man vill angripa Kina. USA:s baser i Japan och Sydkorea ligger också inom skotthåll. Med tanke på att större operationer av USA:s krigsmakt kräver starkt flygunderstöd är detta givetvis ett bekymmer om USA tänker sig en våldsam uppgörelse med Kina.


Ytterligare en not till Påls text. Mängden patentansökningar, där kineserna har seglat upp på förstaplats, säger i och för sig inte något om deras kvalitet. Ett företag kan spruta ut ansökningar om otaliga smådetaljer i sin produktion, inklusive konstruktioner som man aldrig tänker använda. Det syftar till att blockera konkurrenter men behöver inte innebära någon viktig teknisk utveckling.

Och nu går ordet till Pål.

Military Balance 2018: USA har inte längre militärt övertag över alliansen Ryssland-Kina


USA är utan tvekan den starkaste militärmakt som världen sett, och landet ger ut mer på militärapparaten än de andra stormakterna tillsammans. Men militär styrka mäts inte bara i dollar och antal bomber. Det avgörande är hur lämpad den militära styrkan är att uppnå sina mål. Tills nu har USA haft ett absolut övertag i luften. Detta övertag finns inte längre, heter det i Military Balance 2018.




Övertaget går om intet


I presentationen av den senaste upplagan av Military Balance sa John Chipman, som är generaldirektör och ledare för The International Institute for Strategic Studies [IISS] i London: (pdf):

Kinas militära program och aktiviteter drog till sig ökat intresse. 2017 visade Beijing upp mer avancerade militärsystem och placerade sina väpnade styrkor längre ut. Makter som Kina och Ryssland utmanar Förenta Staternas och dess allierades globala dominans, och medan stormaktskrig inte är oundvikligt förbereder sig staterna för möjligheten av konflikt.

USA:s nationella försvarsstrategi som släpptes i januari erkänner nu verkligen möjligheten av en stormaktskonflikt som den stora utmaningen för USA.”

Även om kriget inte är oundvikligt driver stormakterna systematiskt på och förbereder sig på det. Det är så mycket som påminner om tiden innan 1914 att det kan skrämma slag på den starkaste. Vi har omtalat USA:s nya militärdoktrin här och har en motsvarande värdering av den.

Men USA:s herravälde utmanas – av Kina och av alliansen Ryssland-Kina. Särskilt Kina är inne i en mycket snabb och omfattande militär förändring och har uppnått framgångar som utmanar USA:s hegemoni.

Tills nu har USA:s herravälde i luften varit outmanat skriver IISS, men det övertaget kan inte längre tas för givet. IISS anser att den nya kinesiska flygroboten med typnamn PL-15 kan stå emot ett amerikanskt flygangrepp. Vapnet ser ut till att vara utrustat med ett avancerat elektroniskt radarsystem som bara några få andra länder har motsvarighet till. Roboten har en räckvidd på 300 km och kan komma upp till 5000 km/t. Det gör den till ett mycket dödligt vapen för USA:s bomb- och tankflygplan. Detta gör Kina i stånd att försvara sitt eget territorium på ett helt annat sätt än tidigare. Om landet kan neka USA att ta kontrollen över luftrummet och göra ett sådant försök mycket kostbart för USA är det ett jättesprång i militärbalansen.

Kina bygger också våldsamt upp sig sjömilitärt. Sedan 2000 har Kina byggt fler ubåtar, jagare, fregatter och korvetter än Japan, Sydkorea och Indien tillsammans. Tonnaget på de nya krigsfartygen Kina har byggt de senaste fyra åren är större än den samlade franska marinen. Som bekant har Kina också byggt konstgjorda öar i Sydkinesiska sjön, där det också byggts militära flygplatser och hamnar. Kinas mål är att hindra USA:s militära styrkor att ta kontrollen över detta stora havsområde.

USA:s hegemoni till sjöss har varit den andra förutsättningen för USA:s globala makt. Dess hangarfartyg har varit osårbara flytande fästningar som på säkert avstånd har kunnat lägga främmande länder i ruiner. Den tiden kan snart vara över.

Det har skrivits mycket om Kinas nya ”carrier killer” - hangarfartygsdödare – Dong Feng 21 (DF21). (Dong Feng betyder östanvinden.) Det är ett raketvapen som också kan komma upp i extremt höga hastigheter, mellan fem och tio gånger ljudhastigheten. Och USA:s militärstrateger fruktar att vapnet kan sänka deras ”osårbara” hangarfartyg. I så fall är det ett paradigmskifte i sjökrigshistorien.


Tar teknologisk ledning


Något annat som är nytt med Kinas kraftiga militäruppbyggnad är att landet i allt högre grad går över från att kopiera till att driva teknologisk innovation skriver IISS.

Kina har också fortsatt att söka avancerade teknologier, inklusive extremt snabb datahantering och kvantumkommunikationer. Kinas ökande vapenutveckling och breda försvarsteknologiska utveckling betyder att man har blivit en global försvarsinnovatör och är inte bara 'kommer ikapp' väst.”

Detta rimmar bra med vi har rapporterat här tidigare:

Om innovation är en måttstock att värdera styrkan i en ekonomi efter så har Kina redan gått om USA med bred marginal. Eller ännu tydligare: Senaste översikten från World Intellectual Property Organization (WIPO) visar att Kina redan kör i cirklar runt USA när det gäller inlämnade patentansökningar. Bara under 2016 ökte antalet patentansökningar i Kina med 21% i förhållande till föregående år, och totalt är det gott över det dubbla av vad USA levererar. Det är utklassning.

När man i detta sammanhang ser att Kina också har övertagit ledningen i forskning inom rymdfart, datateknologi och andra fack som är mycket viktiga för militärindustrin ser man att det amerikanska övertaget har en mycket kort tidshorisont. Se till exempel antalet forskningsartiklar inom det som kallas rymdflygteknologi eller tillämpad datavetenskap. Kina har gått förbi och det gäller alla de matematiskt-naturvetenskapliga facken.

Eric Schmidt, chef för Googles moderbolag Alphapet, varnar om att Kina kommer att gå om USA vad det gäller artificiell intelligens (AI) år 2025, och de kommer att ”dominera branschen” år 2030 – om amerikanerna inte tar sig samman.

Rand Corporation, som grundades av Douglas Aircraft Company för att ge råd till USA:s militära styrkor, publicerade år 2016 en rapport som har titeln Krig med Kina – att tänka genom det otänkbara.

Rapporten går inte så långt som till att rekommendera krig, men den säger att USA har ett fönster öppet fram till 2025. Efter det kommer USA:s eventuella förluster att öka och Kinas minska.

USA:s strateger ser detta. De har ett fönster fram till omkring 2025. Efter denna tid kommer det antagligen att vara omöjligt för USA att vinna ett krig mot Kina. Det militärindustriella komplexet och neokonservativa anser därför att USA måste slå till innan detta fönster stängs för gott.

lördag 17 februari 2018

Sex punkter efter Karl Polanyi

Jag har Karl Polanyis bok Den stora omdaningen i hyllan. Det var några år sedan jag läste den. Efter att ha tagit del av nedanstående bloggpost av Asad Zaman, (ursprungligen publicerad här och översatt av mig) känner jag trängtan att åter läsa den.

Men nu ordet över till Asad Zaman:

Ända sedan den moderna ekonomiska teorins spektakulära misslyckandet blev uppenbar för alla under den globala finanskrisen [från 2007] har sökandet efter alternativa sätt att organisera våra ekonomiska angelägenheter intensifierats. Den stora majoriteten av alternativ som behandlas erbjuder mindre justeringar och lappningar, och kvarstår inom den metodiska ramen för neoklassisk ekonomi. Däremot erbjuder Polanyi ett radikalt alternativ, med unika insikter baserade på en djupgående studie av historien om framväxten av kapitalismen. Ett stort hinder för att förstå Polanyi är det faktum att livet i ett marknadssamhälle formar våra tankar och beteenden, vilket gör det svårt att föreställa sig radikala alternativ.

Att förstå Polanyi kräver att man står utanför de historiska strömmar som har format moderna samhällen för att se hur våra ekonomiska, politiska och sociala teorier om världen har formats av externa krafter och utvecklats över tiden. Att studera denna kunskapsarkologi erbjuder oss insikter i de historiska processer som har format våra tankar och ger oss de verktyg som behövs för att befria oss från de snäva gränser som skapats av våra tidigare erfarenheter.

Det centrala temat för Polanyis bok är en historisk beskrivning av marknadsekonomins framväxt som konkurrent till den traditionella ekonomin. Marknadsekonomin vann denna kamp, ​​och ideologier som stödde marknadsekonomin vann den motsvarande striden på idémarknaden. Idag är marknadsekonomins seger så komplett att det har blivit svårt för oss att föreställa sig samhällen där marknaden inte spelar en central roll. Polanyi hävdar att marknader i motsats till allmän uppfattning har haft marginell betydelse i traditionella samhällen genom historien. Marknadsekonomin uppstod efter en långvarig kamp mot dessa traditioner. Som Polanyi förtydligar är det inte en bra utveckling. Förvandlingen av människor och mark till varor vilket krävs av marknadens dominans har gjort enorma skador på samhället och miljön. Värdet av det mänskliga livet har sänkts till vad det kan tjäna in. Detta gör det möjligt för ambassadör Albright att göra en förskräcklig beräkning att offret av en halv miljon irakiska barn är värt kontrollen över oljan. På samma sätt reduceras värdefulla regnskogar, korallrev, växter, fiskar och djurarter, vars skapande tog miljontals år och inte kan ersättas till något pris, till värdet av timmer, mat eller kemikalier. Detta är grunden till de sociala och miljömässiga katastrofer vi står inför idag.



Analysen i Polanyis Den stora omdaningen kan sammanfattas i de sex punkter som anges nedan.

1: Alla samhällen står inför den ekonomiska uppgiften att producera och försörja alla samhällets medlemmar. Moderna marknadssamhällen är unika genom att tilldela marknaden detta ansvar och därigenom skapa rätt till produktionen för dem med rikedom och beröva de fattiga rätten till mat. Alla traditionella samhällen har använt icke-marknadsmekanismer baserade på samarbete och socialt ansvar för att försörja medlemmar som inte kan ta hand om sina egna behov. Det är bara i ett marknadssamhälle som utbildning, hälsa, boende och social välfärd endast är tillgängliga för dem som kan betala för det.

2: Marknadsmekanismer för tillhandahållande av varor till medlemmar strider mot andra sociala mekanismer och är skadliga för samhället. De fick central betydelse i Europa efter en långvarig strid som vanns av marknad över samhälle på grund av vissa historiska omständigheter säregna för Europa. Marknadernas uppgång orsakade enorma skador på samhället, vilka fortsätter till denna dag. Utbytet av nyckelmekanismer som styr sociala relationer mot sådana som är förenliga med marknadsmekanismer var traumatiska för mänskliga värderingar. Mark, arbete och pengar är avgörande för att en marknadsekonomi fungerar effektivt. Marknadssamhällen omvandlar dessa till varor som orsakar enorma skador. Detta innefattar (A) att förändra ett vårdande och symbiotiskt förhållande med Moder Jord till ett kommersiell utnyttjande av naturen, (B) Ändra relationer baserade på förtroende, intimitet och livstidsåtaganden till kortvariga opersonliga kommersiella transaktioner och (C) Förvandla mänskliga liv till säljbara råvaror för att skapa en arbetsmarknad.

3: Oreglerade marknader är så dödliga för det mänskliga samhället och miljön att skapandet av marknader automatiskt sätter igång rörelser för att skydda samhället och miljön från den skada de orsakar. Paradoxalt sett är det denna motrörelse, detta motstånd mot marknaderna, som gör att marknaderna kan överleva. Om detta inte var närvarande skulle marknaderna förstöra samhället och planeten. Till exempel orsakade den stora depressionen sammanbrott hos många fria marknadsinstitutioner, och regeringen gick in för att stötta upp dem och ersätta dem. På samma sätt räddar bara massiva regeringsåtgärder världen från en stor ekonomisk kris efter den globala finanskrisen från 2007. Denna skyddande antimarknadsrörelse gjorde det möjligt för kapitalismen att överleva. Detta kallas av Polanyi "dubbelrörelse", vilken säger att kapitalismens historia inte kan förstås utan att titta på båda sidor – krafterna som försöker befria marknader från alla förordningar och krafterna som kämpar för att skydda samhället från de skadliga effekterna av oreglerad marknader.

4: Vissa ideologier, som relaterar till mark, arbete och pengar, samt vinstmotiv, krävs för att marknaderna skall fungera effektivt. I synnerhet krävs både fattigdom och en viss mängd okänslighet och likgiltighet för fattigdom för att marknaderna ska fungera effektivt. Kapitalistisk ekonomi kräver försäljning, inköp och utnyttjande av arbetskraft, vilket inte kan ske utan att skapa fattigdom och använda den för att motivera arbetstagare. Helgandet av egendomsrättigheter är ett annat viktigt inslag i marknaderna. Således nödvändiggör existensen av en marknadsekonomi uppkomsten av vissa ideologier och tankar som är skadliga för och i motsats till naturliga mänskliga tendenser.

5: Marknaderna har varit bräckliga och krisbenägna och har kryssat från katastrof till katastrof, vilket illustreras av den stora finanskrisen 2007. Polanyi förutspådde 1944 att den sista och största av dessa kriser under hans tid, andra världskriget, äntligen hade dödat marknadssystemet och att en ny metod för att organisera ekonomiska frågor skulle uppstå i kölvattnet. I själva verket eliminerade de keynesiska idéerna de värsta överdrifterna av marknadsbaserade ekonomier och dominerade scenen i cirka 30 år efter det kriget. Marknadssystemet växte emellertid från askan och kom att dominera världen med en förbluffande maktuppvisning. Denna historia har presenterats mest effektivt av Naomi Klein i
The Shock Doctrine: Rise of Disaster Capitalism.

6: Marknadsekonomier kräver påtvingande genom våld - antingen naturligt eller skapat. Som framgår av de tidigaste strategerna är bedrägeri ett viktigt element i krigföring. En av de väsentliga ingredienserna i marknadernas utveckling har varit en ständig kamp genom felaktig framställning av fakta, så att stora marknadsmisslyckanden har utmålats som anmärkningsvärda framgångar. Det finns ett antal strategier som vanligtvis används för att framställa en ekonomisk katastrof som framsteg och utveckling. Utan denna propaganda skulle marknaderna inte kunna överleva, eftersom motståndskraften mot marknader skulle vara för stark. Ett grundläggande budskap i moderna ekonomiska läroböcker är till exempel att kapitalismen har skapat enorm rikedom och oöverträffad framsteg. Trots den kapitalistiska propagandan har tvärtom i själva verket denna tillväxt varit extremt kostsam. Vi har det
sålt planeten Jorden och framtiden för våra barn, och firar intäkterna utan att ta hänsyn till kostnaderna. Redovisning av kostnaderna för förstörelse av miljö, djurarter och det mänskliga samhället visar att dessa kostnader för tillväxt har varit mycket högre än fördelarna.





torsdag 15 februari 2018

Hatmedia och Happy Valentine - boom boom

En del tycker att man inte skall läsa "hatmedia" - fast definitionen av vad det är förefaller vara ganska flytande. Ibland verkar det mest handla om media som för fram åsikter, eller till och med fakta, som man själv starkt ogillar. Fritt efter Marx ...:

Ett spöke går runt Europa-- hatmediernas  spöke. Alla det gamla Europas makter har förbundit sig till en helig hetsjakt mot detta spöke: gammelmedia och gammelpolitiker, franska radikaler och tyska poliser.

Var finns det oppositionsmedia, som icke av sina regerande motståndare utskrikes som hatiskt, var det oppositionsmedia, som icke mot de mer avancerade oppositionsmedierna såväl som mot sina reaktionära motståndare slungat tillbaka den brännmärkande beskyllningen för hat ?

Men här är ett argument för att då och då ta en titt vad "hatmedia" skriver. Låt oss säga att du känner starkt för åsikt X och propagerar denna till alla och envar, och det uppmärksammas av folk på hat-kanten. Antag att det finns svaga punkter i din argumentation. Hatmedianerna kanske inte är några supersnillen, men förmodligen kommer någon att hitta dina svaga punkter och förlöjliga dem så det står härliga till. Och då står du i valet & kvalet: backa där argumenten inte håller, eller fortsätta att ropa ut dem. Eller kanske, om maktmedel finns, bussa myndigheterna på busarna som begabbar dig! Men framför allt att försöka få folk att inte befatta sig med, inte läsa, de media som avslöjar dig! - Et voilá, där får vi en kamp mot "hatmedia".

(Jag säger inte att det inte finns folk som hatar så det stänker om det, men hat är inte bra för logiskt kritiskt tänkande och därmed är de flesta av dessa sorgliga produkter utanför vad jag diskuterar här. Som den här pajsaren, som märkligt nog inte fått påpekanden från myndigheterna om hets mot folkgrupp eller liknande. )

Hela migrationseländesdebatten innehåller ju avskräckande exempel på påståenden som fått leva alltför länge, just för att någon målat in sig i ett hörn: "vi har resurser så vi kan ta hand om alla, det är barn, det är yrkesutbildade, de är som vi ..." även om det snabbt blev problem till den grad att det talades om tältläger,  barnen verkade märkligt vuxna och mer likna ynglingar i värnpliktsåldern, utbildningsnivån är inte mycket att hurra för, främmande klankulturer etablerar sig ... Den som har bundit sig för en viss argumentation kan välja att inte lyssna, att bara mala på, men då riskera att hamna på ett faktiskt moraliskt sluttande plan.

Man kan givetvis tänka sig det motsatta också: du tar en titt vad hatmedianerna skriver, och hittar deras svaga punkter. Förutom någorlunda tänkande individer kommer du nog att hitta mer eller mindre ... tja, individer som bör ha mössa på sig om de går ut i en skog med hackspettar! Att skjuta ihjäl folk på Alla Hjärtans Dag, Saint Valentine, är ju en USAmerikansk tradition ända sedan de glada chigacogansteråren, och nu har traditionen verkligen firats i Florida.  Då är det någon tomte på Samhällsnytts kommentarsfält som skriver:

Vet du varför dödsskjutningar äger rum på just skolor i USA? Jo, för att skjutvapen är FÖRBJUDNA där! Den som vill mörda vet ju detta och går därför just till skolor för att döda. Skolor är "safe space" för mördare.Det tar tid för personalen att rusa ut till sina bilar, hämta sina egna skjutvapen och springa tillbaka för att döda mördaren.
Jag kan inte garantera att jag har hundra procent rätt, men skulle nog ändå gissa att i de allra flesta skolor runtom i världen är det inte tillåtet med skjutvapen - eller vapen över huvud taget. Redan när jag gick i skolan för väldigt många år sedan stod det något i ordningsreglerna om att man inte fick ha med sig kniv i skolan. Men trots detta förbud mot skjutvapen på så många håll i världen i skolor är skolskjutningar bara vanliga i ett land, nämligen USA. Det antyder att problemet mer handlar om något generellt i USA än om förbudet ... samt att vi  bör se upp för knäppskallar som försöker införa USAmerikansk vapenmentalitet i Sverige! Vad säger förresten statistiken: hur stor andelen av offer för våld med skjutvapen i USA är personer som befinner sig i skolor? Jag skulle gissa att det skjuts rätt friskt även där det inte är "safe space".

Boom!

tisdag 13 februari 2018

Språk och kultur - ett nytt fynd

Forskare har hittat ett tidigare icke beskrivet språk. Det talas av några hundra jägare/samlare i Malaysia. Artikeln påpekar att:

... the new language is reflective of the culture of the society which uses it. There are no words for ownership like stealing, buying or selling but there is a complex vocabulary about sharing and exchanging. That’s because there is very little violence in the village, competition between children is discouraged and there are no laws, courts or professions. Instead, all people are expected to have the same skills needed for hunter-gatherers.
Den svenske (och skånske) patrioten kan notera att det var forskare från Lund som hittade detta "nya" språk. Deras version finns här, inklusive länk till en YouTube-video där man kan höra lite av språket och se dess människor och omgivningar. De må sakna ord för en hel del saker, men de lär inte bekymra sig för om börsen skulle krascha ...

Ett par teckningar + funderingar

En läsare har skickat mig några franska (tror jag det är) skämtteckningar. Tack för dem! Fast "skämt" är ju inte riktigt passande i det här sammanhanget, det handlar om blodigt allvar.
Vem drar i veven här? Är det möjligen kapitalismens "osynliga hand" som mal ner vår värld och förvandlar den till pengar?

Här handlar det om "nedsippringsekonomi". De rika slår i de fattiga att om rika får mer pengar så kommer en del att rinna ner till de fattiga så de inte blir så fattiga längre. Ekonomen John Kenneth Galbraith hade ett annat namn för detta, om jag minns rätt var det "hästskit-teoremet". Hästar som äter spannmål skiter, och då kan de små sparvarna leta efter osmälta frön i hästskiten.

måndag 12 februari 2018

Modeller för offentligt ägande

Här är en artikel av den marxistiske ekonomen Michael Roberts, med hans intryck från en brittisk labour-konferens. Jag antar att när kapitalismen krisar till sig blir åter andra ägandeformer av näringslivet intressant. Här kommer Roberts text, och så följer jag upp med några dogmatisk-marxistiska kommentarer.


Modeller för offentligt ägande



Jag har just deltagit i en specialkonferens som sammankallats av brittiska labourpartiet för att diskutera modeller för offentligt ägande. Konferensens mål var att utveckla ideer om hur en labourregering kan bygga den offentliga sektorn om den skulle tillträda vid nästa allmänna val.


Centerstycket vid konferensen var en rapport beställd av labours ledning och publicerad förra sommaren, benämnd Alternativa modeller för ägande, (med ordet 'offentlig' märkligt nog utelämnat).


Labours ekonomiske talesman, John McDonnell, (en 'bekännande' marxist) presenterade nyckelidéerna i rapporten som hade ställts samman av en rad akademiska experter, inklusive Andrew Cumbers från Glasgow-universitetet, som har skrivit mycket om problem med offentligt ägande. Och Cat Hobbs från Weownit gav en övertygande redovisning av misslyckanden och slöseri i tidigare privatiseringar.


På många sätt var McDonnells tal inspirerande på så vis att nästa labourregering under Jeremy Corbyn och McDonnell verkligen är dedicerad till att återställa ordentligt finansierade och utrustade offentliga tjänster, och backa tidigare privatiseringar av ekonomiska nyckelsektorer utförda av tidigare konservativa och labourregeringar under den trettioåriga neoliberala perioden innan den stora recessionen [krisen som började 2008, Björnbrums anm.].


McDonnell och rapporten betonade en rad modeller för framtida offentligt ägda tillgångar och tjänster: från kooperativ, kommunala tjänster och nationalisering av nyckelsektorer som hälsovård, undervisning, och nyttigheter som vatten, energi och transporter – de så kallade 'naturliga monopolen'.


Som rapporten övertydligt klargjorde har de senaste trettio årens privatiseringar klart misslyckats även i sina egna uttalade mål: mer effektivitet och högre produktivitet, mer konkurrens och större jämlikhet. Det har varit precis tvärt om. Produktivitetstillväxten i UK har fallit, och som många studier har visat (se min nya bloggpost) så har privatiserade branscher inte alls blivit mer effektiva.


De har bara varit enheter skapade för att ge snabb vinst åt aktieägare på bekostnad av investeringar, kundtjänster och arbetsvillkor (pensioner, löner och arbetsbelastning). Temat för privatiserat vatten, energi, järnvägar och post i UK har i själva verket varit kortsiktighet, d.v.s. blåsa upp aktiekurser, betala direktörer stora bonusar och betala stora utdelningar i stället för att investera långsiktigt i en social plan för alla.


Statsägda branscher är i själva verket en framgångsrik ekonomisk modell även i huvudsakligen kapitalistiska ekonomier. Labourrapporten citerar det faktum att andelen statliga företag bland de 500 största internationella bolagen har stigit från 9% år 2005 till 23% år 2015 (fastän detta huvudsakligen är följd av uppgången för kinesiska statliga företag). Historien om de östasiatiska ekonomiernas framgång var delvis resultatet av statsdirigerade och -ägda sektorer som moderniserade, investerade och skyddade mot USA:s multinationella företag (fastän det också var tillgången av billig arbetskraft, nedtryckta arbetarrättigheter och anpassningen av utländsk teknologi).


Som många författare, som Mariana Mazzacuto, har visat, har statlig finansiering och forskning varit vital för utvecklingen av stora kapitalistiska firmor. Statsägd industri och ekonomisk tillväxt sker ofta tillsammans – och labours rapport citerar ”den sällan diskuterade europeiska framgångshistorien är Österrike, som uppnådde den näst högsta nivån av ekonomisk tillväxt (efter Japan) mellan 1945 och 1987 med den högsta andelen statsägd av ekonomin i OECD.” (Hu Chang).


Rapporten gör det också klart att det bör inte bli någon återgång till gamla modeller för nationalisering som antogs efter andra världskriget. Det var statsindustrier som huvudsakligen utformades för att modernisera ekonomin och skaffa basindustrier för att subventionera den kapitalistiska sektorn. Det fanns ingen demokrati och ingen påverkan från arbetare eller ens regeringen i statsföretagen, och definitivt ingen integration i någon bredare plan för investeringar eller sociala behov. Detta var den så kallade 'Morrison-modellen', uppkallad efter den högerinriktade labourledaren Herbert Morrison som övervakade UK:s efterkrigsnationaliseringar.


Rapporten anför alternativa exempel på system med demokratiskt ansvariga statsföretag. Där finns den norska Statoil-modellen där en tredjedel av styrelsen är vald av de anställda; eller ännu mer till saken, den franska elektricitets- och gassektorn omedelbart efter kriget där statsföretagens styrelser ”bestod av fyra utsedda av staten, fyra från teknik- och expertgrupper (inklusive två för att företräda konsumentintressen) och fyra fackliga företrädare.” (B Bliss).


Allt detta var mycket goda nyheter och det var klart att publiken av aktivister från labourpartiet var hänförda och redo att genomföra en ”oåterkallerlig ändring mot arbetarstyrda offentliga tjänster.” (McDonnell.) Labourledarnas mål är att backa tidigare privatiseringar, avsluta orättvisorna i så kallad privat-offentlig partnerskapsfinansiering; backa utförsäljning av offentliga tjänster till privata entreprenörer och ta ut marknaden från National Health Service, etc. Detta är utmärkt, just som deras vilja att överväga inte bara den bristfälliga idén om Generell Basinkomst som ett alternativ till förlusten av arbeten genom framtida automatisering, men också den mycket mer progressiva idén om Generella Bastjänster, där offentliga tjänster som hälsa, social omsorg, undervisning, transporter och kommunikationer tillhandahålls fritt där de utnyttjas – vad vi ekonomer kallar 'publika varor'.


För mig är dock de frågor kvar som jag först reste när jag övervägde 'Corbynomics' när Jeremy Corbyn först vann ledarskapet för Labourpartiet 2015. Om offentligt ägande begränsas till bara de så kallade naturliga monopolen eller nyttigheterna och inte utvidgas till bankerna och finanssektorn och till viktiga strategiska branscher (ekononomins 'kommandohöjder') kommer kapitalismen att fortsätta dominera investeringar och anställningar, och lagen om värde och marknad kommer att fortsätta styra. Labours plan på en statlig investeringsbank och statsstödd eller -skött investeringar skulle lägga till omkring 1-2% av totala investeringarna i förhållande till BNP i UK. Men den kapitalistiska sektorn investerar närmare 12-15% och skulle fortsätta vara dominerande genom sina banker, läkemedel, rymd-flyg, teknik och affärstjänstekonglomerat.


Det talades inte om att ta över dessa sektorer på konferensen. Det var inte ens tal om ta över de fem stora bankerna – något jag har tagit upp tidigare på denna blogg, och hjälpte till att skriva en studie på brittiska brandmannafackets vägnar (och vilket var brittiska LO:s linje tidigare). Utan kontroll över finanserna och de strategiska sektorerna i den brittiska ekonomin kommer en labourregering antingen att hindras i sina försök att förbättra villkoren ”för de många, inte de få” (labours valparoll), eller ännu värre, möta verkningarna av ännu en global recession utan några skydd från marknadens nycker eller värdelagen.

Och så var det mina slutfunderingar:

I Kommunistiska Manifestet skrev Karl Marx att kapitalisterna försöker göra om samhället helt för egna behov (vilket ju som bekant är att utvinna allt större profit). I Manifestets bibelinspirerade språk blir det: " ... bourgeoisin skapar sig en värld efter sitt eget beläte". Inget konstigt i det: alla härskande klasser bygger samhällen som bäst passar deras behov. Kapitalisterna/bourgeoisin bygger sitt projekt på ruinerna av äldre samhällsformer. Hela samhället skall var som en maskin som skapar vinst åt dem.

En annan Karl, nämligen Polanyi, hävdade senare att det kapitalistiska genombrottet innebär att ekonomin skiljs från samhället, så att samhället tvingas tjäna ekonomin i stället för att ekonomin tjänar samhället. Det beläte som kapitalismen skapat svävar utanför, formellt en oåtkomlig guddom, även känd som "Marknaden", som ensam måste tillbedjas ("du skall inga gudar hava jämte mig") och bringas allt större offer. I den låt oss säga 'snälla versionen' är det högre vinster som erbjuds, men mer realistiskt sker människooffer på Marknadens altare också. Många sådana. Man kan i förfäran ropa "Molok, Molok!"  I förlängningen hotas den mänskliga civilisationen av jättekrascher i och med att Marknadens profitsug, värre än giftsuget för den värsta narkoman, sätts före mänsklighetens och hela planetens intressen av överlevnad och drägliga liv.

Sista stycket i Roberts artikel (och möjligen en parentes i det andra) sätter ljuset på det tunga problemet. Socialdemokrati. Nu ser vi hur aktivister i ett stort parti i ett gammalt industriland åter reser frågor om att omvandla samhället efter det moderna proletariatets behov, att bygga nytt på kapitalismens misslyckade försök. Åtminstone 'litegrann' nybygge, för det kapitalistiska rövartåget inom den offentliga sektorn har inte varit så lyckat och måste åtgärdas. (En svensk kanske nu tänker på ett visst sjukhusbygge i Solna.)

Men 'litegrann' duger inte. Att bara ta tillbaka privatiserade enheter räcker inte. Det ger inte den kontroll som krävs om man verkligen vill att Molok skall drivas bort och inte ges möjlighet att hämndlysten komma tillbaka. Låter man Marknaden sitta kvar på styrpositioner i samhället kommer det att utnyttjas. Tillåts bankerna fortsätta som förut blir de åter vrak som måste räddas i framtida kriser medan folket utanför slängs i Moloks ugn. Det är den nödvändiga uppstädningen som socialdemokraternas ledningar inte vill vara med om, de är sammangjutna med kapitalistklassen, det är där deras karriärer finns. Finns det anledning att tro att Corbyns parti är bättre? - Det vill jag se innan jag tror.

söndag 11 februari 2018

Har USA gjort bort sig (igen)?

Det här är ett referat av en del intressanta punkter i en artikel från bloggaren The Saker.


Men först en sidoanmärkning: både hos The Saker och Russian Insider tycker jag det verkar ha blivit fler artiklar som kritiserar ”judarna” eller till och med ”juden” på senaste tiden. Det låter otrevligt och skadar den allmänna trovärdigheten.




Nu över till referatet. Artikeln bygger på följande: USA:s finansdepartement har lagt upp en lista på företag och personer i Ryssland som möjligen skulle kunna utsättas för sanktioner. Ett hot alltså.  Saker spinner vidare på det.

Den verkligt farliga oppositionen mot Putin kommer inte från folket. Folkets stöd ligger mellan 60 och drygt 80 procent. Även oppositionen i Duman (riksdagen) är försiktig med att kritisera Putin för att inte tappa stöd från folket. Den verkliga oppositionen mot Putin finns inom eliten (inklusive presidentens administration och regeringen) och inom storfinansen. Saker kallar dem ”Atlantiska integrationister”, alltså personer som vill se Ryssland som en jämlik och helt integrerad partner i de USA-kontrollerade internationella finans- och säkerhetsorganisationerna.


De som stödjer Putin kallar SakerEurasiska suveränister”. Dessa ser Rysslands framtid i syd, öst och nord. De vill dra bort Ryssland från de ”anglozionistiska” [jag gillar inte uttrycket] strukturerna inom säkerhet och finans men i stället bidra till en multipolär värld, i samarbete med länder som Kina och övriga BRICS.


Listan över möjliga sanktionshotade personer och företag gör ingen skillnad mellan dessa två grupper vilket är en rejäl blunder. Suveränisterna har inte bankkonton i väst (det är opatriotiskt), till skillnad från integrationisterna som ju inte är beroende av folkligt stöd. Men i och med att USA:s finansdepartement hotar med sanktioner mot alla (inklusive familjer, släktingar eller anknutna företag) är det just integrationisterna som riskerar att drabbas hårdast av ett genomförande. Det kommer också att störa samarbete mellan ryska företag och EU. Resultat: motsättningarna mellan EU och USA ökar. Kort sagt: en dum och självdestruktiv politik från USA:s sida.


Ryska analytiker har olika tankar om vad detta betyder. Saker grupperar:


1. ”En örfil för Ryssland”


Enda avsikten är att förolämpa och förödmjuka Ryssland genom att hävda att alla ledande ryssar är gangsters.


2. ”Det är bara inrikespolitik i USA”


Sanktionshotet har inget med Ryssland att göra, det är ett påhitt från USA-demokraterna. Trump svarar med medvetet ineffektiva aktioner som verkar anti-ryska men som saboterar demokraternas försök att verkligen förstöra förbindelserna med Ryssland.


3. ”Trump är vår man”


Inte så att Trump är rysk agent, men i grunden är han vän till Ryssland och hjälper i själva verket Ryssland och Putin medan USA skadas. Åtgärderna hjälper Ryssland exempelvis genom att skrämma ryska oligarker att föra tillbaka sina tillgångar till Ryssland.


4. ”Vårt folk angrips”


Denna grupp bryr sig inte så mycket om vad USA gör, bara att ryssar är angripna och Kreml bör vedergälla.


5. ”Klåpardokument gjort av rådlösa idioter”


Trumpadministrationen och kongressen består av idioter som inte har en aning om vad de gör men som bara vill ta politiska beslut för att försöka bevisa att de ännu räknas. Putin själv kanske tillhör denna grupp, han kallade detta senaste dokument ”komplett dumhet”.


Saker själv tror på en kombination av dessa grupper, men att den sista har mycket som talar för sig. Imperiet styrs av dumma, okunniga ideologer som lever i en värld fullständigt avskiljd från verkligheten.


Men hotet kan vara till stor hjälp för Putin inför kommande presidentval. Hans ställning stärks i och med känslan av att Ryssland är under attack. Oligarkerna i utlandet måste ta sig till det enda ställe där deras tillgångar är säkra – i Ryssland.


En slutsats som Saker drar är att USA:s åtgärder för att isolera Ryssland visserligen kortsiktigt var skadliga, men långsiktigt har gett Putin stort stöd och gjort att Ryssland kunnat omorientera handel och intern ekonomi. Genom den nya listan på möjliga sanktioner har USA skadat integrationisterna – och därmed sina bästa vänner i Ryssland! Suveränisterna är de som vinner kampen mot integrationisterna. Saker väntar sig inga grandiosa motåtgärder från Ryssland, utan ett tålmodigt långsiktigt tänkande i asiatisk stil. Utan stöd från Ryssland kommer USA ändå inte att kunna göra något viktigt på den här planeten, Ryssland är villigt att samarbeta, men vägrar motparten blir det värst för USA. En märklig företeelse är att ett antal höga representanter för ryska underrättelsetjänster nyligen har besökt USA!


Sakers slutsats är att Imperiets viktigaste exportvara är munväder. Vad man har att komma med är tomt prat och tomma hot. Den härskande eliten är splittrad, och när en djupgående kris inträffar kommer de olika grupperna att vända sig mot varandra. En ny grupp tar så småningom över, eller också kollapsar hela systemet. Det första hände när Putin, stödd av säkerhetstjänsten, tog över efter Jeltsin. Detta kan också hända i USA. Saker tycker att man skall hålla ögonen på vad militären gör.


Saker tror att det vi nu bevittnar är ett ”anglozionistiskt” Stalingrad som sker inför vår åsyn. Det skulle vara ett steg mot Imperiets sammanbrott – och det kan gå fort.